...

Mår så där idag.

I bilen hem börja jag gråta.

Riktigt nere nu, känns hopplöst ibland.

Verkligheten kommer i fatt...
Både jag och T är mentalt trötta.

Känner musten gå ur mig, både med M och andra saker...

Hoppas snart att det vänder...

Önskar att jag skulle slippa vara ledsen.

Nä får väl inte bry mig om allt annat och bara fokusera på min familj i första hand...

Tycker så otroligt synd om M gå och ha ont hela tiden.

Öroninflammation igen och i båda öronen.

Inte konstigt att han sovit dåligt i en vecka och varit hysterisk tre kvällar/nätter.

Var på väg att spricka också.

Var upp om öron idag efter jobb.

Finns inte några tider innan jul och M fick tid den 1/2 för op.

Drygt att vänta när man vet att han lär bli sjuk igen innan...

Hoppas på en bättre natt.

Kram