Om en månad

Om en månad fyller M 2år.

Helt ofattbart.

Tänk så mycket vi gått igenom både på neo och efteråt.

Tycker nu att det har varit värre nu efteråt men undertiden vi var på neo var det också jobbigt fast på ett annat vis.

Denna perioden är fortfarande lite känslosam.

Otroligt lyckligt lottad trots allt som hänt.

Svårt att förstå men det finns faktiskt värre saker som kunde ha hänt.

Vi har "bara" haft blåsljud, problem med magen, komjölksallergi, reflux (magmunnen), förkylningsastma, "slemmig i 6månader", ögoninflammationer, ofantligt många öroninflammationer (första vid 5mån korrigerat 2-2,5månad) fler än jag kan räkna, vanliga förkylningar med feber, utslag mm, pencillin reaktion (svullna i ansiktet), feberkramper sista vara över 15min och kramplösande hjälpte inte först. Listan fortsätter faktiskt men jag orkar inte dra allt.

Fortfarande är det jobbigt att tänka på de två sista situationerna när man måste vänta på ambulansen.
Vid allergiska reaktionen sluta han andas och vid feberkrampen så var han så hjälplös, apatisk, krampande och andningen markant påverkad, just då var jag fullt fokuserad på situationen och inte känslomässigt det har kommit först nu...tårarna rinner faktiskt nu när jag skriver detta...

Trots allt detta är jag lyckligt och försöker tänka positivt det kunde varit värre, faktiskt!

Jag ser ljuset nu som doktor L prata om...

3veckor på dagis bara förkyld!Varit ute lite varje dag också på dagis

Gnäll inte för några få vab dagar!
Mellan september och december hade T och jag 40 vab dagar tillsammans!!!!
Ta vara på era små goingar <3

Nä nu sväva jag ut.
men det är trots allt en känslosam tid
skriva är ibland en sorts terapi

Kramar